Det finns något som heter eventkoma. Alldeles säkert. Det är ett sjukdomstillstånd arrangörer av event går in i strax innan själva händelsen och som de kommer ut ur strax efter att eventet är avslutat (för det mesta utan medicinering). Det läkarvetenskapen håller den mesta kollen på är dock inte om personerna i fråga vaknar upp igen, utan om de vaknar upp med nya insikter.

Vi har nu hållit en lång rad event under hela hösten så konceptet är välkänt för oss. Det viktiga är dock att vi faktiskt har kommit ut ur dem med en rad nya insikter.

Det började med KreaLab No1 där vi samlade stora delar av de kreativa industrierna i Norden för att ta fram manifestet för hur Norden blir den globala hubben för de kreativa näringarna. Det följdes av ett par seminarier i samband med att Harvard Graduate School of Design var i Stockholm och Jämtland för vår gemensamma kurs Alimentary Design. Det fortsatte med en lång rad mindre events kring mat, tematiska after-works på fredagskvällar, mindre middagsbjudningar och en gigantiskt samling av entreprenörer och investerare på Internet Discovery Day för någon vecka sedan. Dagen före Lucia är vi i Boston för att curera slutrapporten från årets kull Harvard-studenter. Puh!

Nästa år ska vi göra om allt, fast med en twist, slutligen manifesterat i en jättesamling kockar och samhällsbyggare kring frågan om hur vi bygger våra framtida städer med maten i centrum, någon gång framåt vårkanten då körsbärsträden blommar.

Och twisten är det som står i centrum för nästa år. Eventen är nämligen döda (länge leve de nya!). Den som läser den stadigt expanderande eventkalendern kan dock inte tro att så är fallet. Om mängd är ett tecken på framgång så borde nämligen det nuvarande eventformatet vara en av historiens megasuccéer. Problemet är bara att så inte är fallet. Sällan har jag under det senaste halvåret varit på så många events där publiken kan åtminstone lika mycket som de som står på scen. Jag tror inte att det säger så mycket om vare sig talare eller individer, utan om informationsöverflöd parat med människans grundläggande anpassningsförmåga. Det leder till att eventen idag lyssnar av vad människor vill ha – vad de tror att människor vill ha baserat på vad de redan talar om – och så servar man just detta.

Eventen gav oss tidigare insikter från individer vi annars aldrig hade träffat. Idag ser vi dessa individer överallt, delade via olika mediakanaler. Idag känns traditionella events lika moderna som en papperstidning. Och lika intressanta som ett TV-program där kändisar intervjuar andra kändisar. Och det omtalade nätverkandet? Tveksamt – de flesta events är mest klassfest, där vi pratar med människor vi redan känner, skvallrar lite och fyllnar till lite lätt framåt det allorstädes närvarande minglet.

Vi saknar med andra ord inte scen-monologer eller människor, men det vi däremot saknar är nya kontakter och relevanta samtal. Om vi utgår från att ett event ska ge individerna som kommer dit insikter och kontakter de inte hade när de kom innebär det att vi måste bygga om formatet.

Detta är insikten vi har vaknat med efter höstens eventkomor. Vi börjar omgående. På måndag håller vi den första middagen i serien Collezione som ska fostra vänskap och nya insikter hos individer som inte tidigare har träffats. Sedan följer det fler. Och andra saker. Med ett gemensamt. Events som de gjordes förr kommer aldrig mer att göras. Åtminstone inte i vår regi.

Johan Jörgensen